Yes, som rubriken lyder, genus är tamejfan skit! Hamnade i en liten diskussion med min underbara kurslärare (förstå ironin) idag på seminariet. När jag berättade för henne att jag tyckte att boken som vi skulle ha läst till idag (Hur pojkar och flickor gör kön, av Bronwyn Davies) var riktigt flummig och att författaren i fråga måste ha varit rejält jävla pårökt när hon skrev skiten, blir hon nästintill förbannad och försöker dumförklara mig då hon säger "genus är inte alls flummigt, då är det du som inte har förstått". Men allvarligt, har inte hon några konkreta förklaringar på VARFÖR jag har fel, så kan hon likaväl bara knipa igen sin jävla mun och bara låta mig tycka som jag tycker. Dessutom, om nästintill alla i gruppen tycker att den är flummig, borde det väl ändå ligga någonting i det?

Författaren anser alltså att kön helt och hållet konstrueras av samhället, och hur fan kan det gå till? Visst, samhället konstruerar möjligtvis vad som anses vara feminint och vad som anses maskulint. Däremot är det ju som jag anser det någonting som ligger djupt inrotat rent biologiskt, flickor och pojkar, män och kvinnor ÄR inte likadana. Så har det aldrig varit och så kommer det aldrig att bli. När jag försöker förklara vad jag anser om saken så tycker hon att jag "tänker några steg för långt", är inte det vad som är meningen? Eller ska man bara hålla med om någonting som det absolut inte finns några vetenskapliga bevis för? När hon sedan själv säger "ja, genusfrågan är kanske en utopi", no shit Sherlock, så motsäger hon ändå sig själv, varför försöka göra något åt det som de anser är fel (som egentligen är helt jävla naturligt) när det ändå aldrig kommer att fungera.

Visst, jag anser inte att man ska begränsa ett barn till vad de ska göra, att pojkar bara ska göra manliga saker och vice versa, pojkar får gärna klä ut sig till prinsessor, det är inte det som är grejen. Jag ser det, till skillnad från feministerna, att det bara är någonting barnen själva undersöker, någonting i vardagslivet de bara behöver "få bukt med". Däremot anser jag INTE att man kan skjuta undan könets betydelse (som vissa genusförskolor gör, att kalla alla barn för "hen" för att inte använda sig av könsförknippade ord som han/hon). Snacka om förvirring de barnen måste uppleva. Pojkar är pojkar och flickor är flickor. Män är bättre på vissa saker, kvinnor är bättre på andra saker. Det finns en anledning till att det är kvinnorna som skött barnen i alla tider och en anledning till att männen skött jakten.

Min syn på feminism är att de faktiskt nedvärderar det som är typiskt kvinnligt (som att föda barn och att vara moder), att det bara är de manliga egenskaperna som är det som ska eftersträvas. Jag påstår inte att kvinnor inte borde ha någon yrkeskarriär, men allvarligt talat, satsar alla kvinnor på att utbilda sig tills de är 30, därefter jobba ex antal år, hur kommer det då se ut med befolkningen om några år? Färre och färre barn föds, för att de flesta kvinnor hellre satsar på karriären, och det är fan läskigt. Själv värderar jag familj framför karriär, därmed inte sagt att utbildning och karriär inte är bra, jag menar, jag pluggar ju själv.

Hoppas alla anhängare till 68-vänstern sätter kaffet i halsgropen, för er tycker jag inte om. Tack vare er så är hela jävla lärarutbildningen sjukt jävla skev, bläää! Egentligen inte bara lärarutbildningen, snarare hela samhället...

Nu kräver jag inte att någon ska förstå vad jag överhuvudtaget menar, nu anses jag själv säkert som jävligt flummig, men det har jag fan all rätt till när jag är såpass frustrerad. Det värsta är väl att jag måste skriva om genusperspektivet i examinationen, positivt dessutom, gaaahr!