Ändringar, trötthet och fästingplock

Som ni kanske ser har jag designat om min blogg litegrann. Jag har även lagt in en spellista så ni kan få ta del av min helt osammanhängande musiksmak. Det är bara att diggat! Det kommer komma lite mer låtar i den lite längre fram, så ni kan förundras ännu mer över hur schizofren jag antagligen måste vara.
 

Jag fick den här otroliga idén av att förändra lite efter denna långa, lite lagom rastlösa, helg.


I fredags var jag, killen och några vänner iväg och kollade på bio. Redan innan hade det tydligen bestämts att vi skulle kolla på Batman. Jag var redigt skeptisk till filmen, då jag aldrig gillat den tecknade Batman och har aldrig överhuvudtaget funderat på att kolla på en riktig Batman film. Sådan är jag, jag har alltid förutfattade meningar till de flesta filmer, är det en genre jag inte gillar är alla filmer dåliga om jag sett en dålig film i den genren. Undrar hur jag då fortfarande kan tycka om skräckfilmer, hur många b-filmer ur den genren har man inte sett egentligen?


Hur som helst, filmen var helt okej, även om jag somnade ett antal gånger. Jag hade ändå varit uppe sen kvart över tre på natten och filmen slutade inte förrän vid halv 12,12. Så jag hade all rätt till att somna lite tycker jag.


I lördags hade jag riktigt tråkigt, jag var extremt rastlös. Så jag och mamma bestämde oss för att vi skulle ut och plocka svamp. Jag ville visserligen mest plocka blåbär, och det var även det enda vi lyckades hitta i skogen. Vi släpade även med pappa och killen, någon var ju tvungen att skjutsa oss. De var dessvärre inte lika intresserade av att plocka svamp och stannade istället kvar vid bilen, antingen var det av lathet eller så var det av rädsla för skogens konung.


Eftersom det inte blev någon svamp, bara lite blåbär, bestämde jag mig för att jag skulle göra pannacotta. Blåbär, vaniljpannacotta och nutella muhuuums! Mäktigt, men mums. Inne i butiken såg jag en fästing krypa på min hand, morsan fick panik och sa "du måste kolla så du inte har några fästingar på dig nu". Självklart gjorde jag inte det, och imorse upptäckte jag att en hade satt sig på låret. Mamma fick panik igen när jag visade fästingen, mohahaha!


Idag var jag och shoppade lite skor, smink och en jacka. Yeah, nu blir det modeblogg, eller inte. Resterande delen av dagen har jag nog bara spenderat vid datorn. Råkat dricka en gammal festis. Det var nästan smarrigt.

Imorgon blir det jobb igen, i hela 12 dagar på raken, det känns inte lika roligt.


Jag orkar inte komma på någon bra rubrik, gaaaahr!

Just nu har jag så fruktansvärt tråkigt, så jag kände mig smått tvingad till att skriva ett blogginlägg för att det överhuvudtaget ska hända något här någonsin. Jag lyckas alltid ta mig tid att göra annat nödvändigt än just skriva ett blogginlägg, men inte idag, inte nu.


Något kul som har hänt den här veckan är att killen pratat med en hyresvärd, och det finns stor chans att han kommer få en lägenhet nu. Så jag sitter här och håller tummarna. Det skulle vara så jävla härligt att flytta, speciellt med killen, även om jag förmodligen inte kommer kunna flytta helt förrän i oktober då jag slutar på det jobb jag har nu. Jag måste börja söka jobb igen, någon som har något att ge mig?


I helgen ska jag och killen sitta lägenhetsvakt (!) åt hans polare, det är ju något nytt och spännande. Killens son fyller även år i helgen så det blir till att åka ner och fira den "lille" (han är nästan lika lång som jag, så jag vet inte riktigt om ordet lille passar in på honom) parveln också.


Jag vet fan inte vad mer jag ska skriva, mer än att jobbet suger, speciellt lönekäringen. Hon försöker blåsa mig och kusinen på OB-tilläggen. Det hände förra gången också, hon hade inte skrivit upp något OB-tillägg för midsommaraftonen vi jobbade, och nu har hon inte skrivit upp det för helgjobben. Jag blir så jävla irriterad, två gånger i rad är fan ingen slump, det är avsiktligt. Så det blir väl till att gå ner till idioten igen, vilket vi även gjorde idag. Men den late fan är ju bara där en gång i veckan, ändå ska hon sitta med en lön på många tusen mer än vad jag får, även om hon säkert jobbar för fler företag så kan hon skita på sig.   


Nä, fy fan, nu måste jag kissa.


Jag har lite sår, och några översvämningar.

På söndagsmorgonen märkte jag hur otroligt mycket vatten det kommit över bara en natt. Det gick inte att köra upp på en kulle på fyrans green, det var dyngblött vilket bara resulterade i ett förbannande spinn. Grusvägarna var helt förstörda, det var diken där det inte skulle vara diken, om än relativt små diken. När jag till slut kommit över till andra sidan golfbanan ser jag att det är en stor sjö vid femmans green, vilket gjorde att jag var tvungen att ta en jävla massa omvägar för att inte fastna med klipparen i pölen. När jag väl klippt klart den greenen åkte jag ner till sjuans green, där jag får se att hela fjortons fairway har blivit till en fors. En stackars gubbe var nästintill tvungen att vada över för att komma till sin trånande boll. Jag kan inte för mitt liv förstå att en golfare har så stark vilja att de i ösregn väljer att fortsätta sin påbörjade runda. Bron som gick över från trettons fairway och fjortons fairway var även den helt vattentäckt, så det var inte heller något vidare alternativ för den golfare som inte ville bli blöt. Jag var tvungen att ta en omväg för att kunna klippa trettons green, vilken jag annars bara behöver åka över fjorton för att komma till, nu var jag istället tvungen att köra hela femtons fairway och hela trettons fairway för att komma till trettons green. Det var även översvämning vid femtons tee (utslagsplatsen för de oförstående). Även sextons fairway hade en ny damm, mitt på fairway, mellan två åar som vid det här laget var mer likt en förenad fors.


Det där kände till och med jag blev lite tråkigt att läsa, men jag kände ett behov att få beklaga mig lite över helgens missöden.


Igår träffade jag två vänner över en fika, det var riktigt kul att få träffa dem igen, jag har nämligen inte träffat dem på närmare en månad. Det har hänt otroligt mycket sedan dess, så vi hade en del att prata om, både roliga och tråkiga saker. När jag väl skulle åka hem därifrån bestämde jag mig för att gå hela vägen från Sveavägen till Karlbergs station, det var ett mycket dåligt val. Jag hade på mig ett par nya skor som tidigare gett mig skavsår. Den här gången blev det värre. Jag kunde knappt gå hem från bussen, så ont gjorde mina fötter. Idag har jag ett varande sår på undersidan av vänster fot, en stor blåsa på vardera häl.


Fjortons fairway, nytt hinder: Fors


Den röda pinnen brukar befinna sig två meter upp på land.


Kusinens rallyåk.


Ratten till mitt rallyåk.
Fast jag hatar maskinen.


Wööw, min första egobild i ett blogginlägg.

Dear John Deere, do you dare my dear deer Deere?

Nu sitter jag här, en lördagskväll, förbannat trött och uttråkad. Jag gillar inte att jobba helg, det suger rätt så rejält, förutom pengarna då möjligtvis. Det är meningen att helgsjobben bara ska ta två timmar, men för mig och Micke tar det alltid tre till fyra timmar. Är vi så dåliga på det vi gör? Eller kan det bero på att maskinerna (som är eldrivna) inte gillar honom heller? Det är väl allmänt känt att jag och elektronik inte går ihop, men hur kan han stå ut, han har ju trots allt jobbat där i tio år. Han nämnde idag att förra året var det aldrig några problem, men nu med de nya maskinerna går allt bara åt helvete. Jag måste ha någon form av aura som gör att all elektronik inom en viss radie bara kollapsar och trotsar till tusen. Om mina chefer skulle vara lika vidskepliga som jag skulle jag nog få sparken om de fick reda på att jag är orsaken till alla maskinhaverier på jobbet. Annars kan jag ju alltid skylla på att det är för att de alltid är så sura så att deras humör smittas över på maskinerna.


Den här veckan har jag i alla fall inte kört ner i någon bunker, inte råkat ta sönder någonting heller för den delen. Eller har jag? Ena gräsklipparen fick tuppjuck och ville bara köra en meter för att sedan besluta att jag inte skulle komma längre än så. Var det jag som dragit ur kabeljäveln under sätet? Inte medvetet åtminstone, jag kanske är schizofren.



Lilla John Deere har fått en blåsa.



Sen sprack blåsan.



På tal om Deere, det vandrade runt ett litet rådjurskid på banan.
Morsan sprang iväg den jäveln, vilka jävla moderskänslor.  



Bunkerkrattan gillar mig och Lina,
här visarden sin uppskattning.



Här är de små kattungarna som
förmodligen finns i skogen numera.


Några utlovade bilder från Estlandsresan


Här är en bekräftelse på Veronicas tidigare
konstaterande om Tallins många rosa hus.



Den ståtliga marängkyrkan.


En minnessten för några tappra hjältar från förr.


Än idag finns det kvar minfält,
om än bara nygjorda varningsskyltar utanför ett krigsmuseum.


Detta lejon står ståtligt i Narva,
med röven åt Ryssland.


Slottet Ivangorod,
endast en simtur från Estland.

RSS 2.0