Men åååh, vad jobbigt! Vad fan får mig att gråta? Det skulle väl, som naturligt för de flesta, om det händer någonting allvarligt med någon nära. Även om det kan räcka för mig att läsa om något jobbigt och kolla på någon sorglig film. Jag är den som kan börja gråta floder när jag kolla på Lejonkungen, förut var jag inte sådan, men jag har mjuknat lite de senaste åren.

Annars kan även ett ordentligt skrattanfall få mig att gråta ordentligt, och jag tror nog att glädjetårar i regel är de tårar som oftast faller ner för mina kinder, faktiskt.

Jag har varit effektiv med ätandet sedan jag skrev sist, faktiskt. Jag har hunnit äta hela två gånger! Först blev det en ordentlig frulle med müsli och hallonfil (som fan är den godaste fil jag någonsin smakat, omnom) och för några minuter sen satt jag och åt tacopaj, vilket även det är sjukt gott! Nu äter jag ingenting alls, det är lika bra, för nu är jag proppmätt!

Igår blev det utgång med några personer som jag inte träffat på... flera år? Det var hursomhelst väldigt trevligt, även om det första stället var det enda som var värt att dra på egentligen. Fast samtidigt var det bra att vi gick vidare, för då beslöt jag mig för att gå hem istället, hade jag stannat kvar hade jag nog inte mått så överdrivet bra idag. Nu är det åtminstone uthärdligt. På bussen hem fick jag mantra "spy inte, spy inte, spy inte" för att halvsovandes ta mig hemåt och bussresan kändes som om den tog en evighet. Nu får det nog räcka med festande för ett tag, jag har vettigare saker att slänga pengar på, faktiskt. Haha!

Dagens ifyllande av lista handlar om att berätta vad jag ätit idag, eftersom jag inte har kommit så långt, trots att jag varit vaken i tre timmar, så får jag fylla i den senare. Jag har bara fått i mig tre härliga glas mjölk än så länge och mjölk är fan det bästa att dricka vid bakfylla, hähä! :D

Egentligen skulle jag väl kunna säga att det är massvis med saker som upprör mig, men jag väljer att bara nämna en. Det är då sexförbrytare över lag, framförallt pedofiler, jag ser ingen anledning att hålla pedofilerna vid liv, varför inte köra ett direkt nackskott? De slipper lida och mest av allt slipper vi lida. Att man kan förgripa sig på ett barn, speciellt sexuellt, är för mig en stor fet gåta och jag hoppas att jag aldrig kommer behöva vara med om att uppleva en sådan händelse på något sätt i mitt liv.

Har jag några? Självklart har jag väl det, ingen kan väl på något sätt vara helt perfekt.

Jag har hursomhelst en tendens att vara väldigt långsint, blir jag förbannad över något så kan det ta många timmar/dagar/veckor/månader innan jag kan förlåta den personen. Okej, nu är det väl kanske inte så att jag är förbannad i ett streck, jag förlåter personen om den i fråga faktiskt säger förlåt, annars så skiter jag bara i den personen helt enkelt och går vidare med mitt liv.

Jag har även för vana att dela med mig av mina åsikter till höger och vänster, på både gott och ont, jag har däremot blivit bättre på att välja tillfällen de senaste åren, ren självbevarelsedrift kan man säga.

Envishet är även det något som utmärker mig, jag brukar vara väldigt fast på min sak och är lite av en besserwisser ibland (jag skulle ju aldrig säga något som jag inte är helt hundra på är sant, tycker jag, men ibland händer det ju att man blir motbevisad). Det kan jag tro kan vara rätt påfrestande för personerna runtomkring, faktiskt.

Sedan finns det väl säkert ett antal egenskaper till som inte alltid hamnar på plussidan, även om alla egenskaper är positiva i vissa fall, så är det väl främst dessa tre egenskaper som jag faktiskt kan se som de mest negativa i fel situationer. Kan man säga så?

Det fick bli en dags försening av det här inlägget, när jag kom hem igår så var jag så jäkla trött att jag inte ens satte på datorn.

Mina förebilder är hursomhelst mina egna föräldrar, de är så bäst att det inte finns några andra alternativ! Eller jo, i princip hela min släkt är ju faktiskt förebilder, alla är de goa! Man kan känna sig lyckligt lottad att vara född i världens bästa släkt, faktiskt. I övrigt så har jag nog inga direkta förebilder, för kändisar och sådant trams är i regel inte värda att ha som förebilder.

Idag är jag också übertrött, är väl förmodligen någon förkylning på gång, vilket inte skulle vara så konstigt, då jag trots allt spenderar åtta timmar om dagen på dagis med alla småttingar, då blir det lätt så.

Nu blir det till att ta en dusch, sen ska jag däcka i sängen, tjingeling!

Egentligen kan jag väl inte säga att jag ångrar någonting jag gjort, det mesta jag gjort har jag ändå hämtat erfarenheter ifrån, oftast åtminstone. Jag tänkte skriva att jag (om jag nu måste ångra någonting) ångrar den sista karatefyllan som jag skrev i det tidigare inlägget, fast... Jag hade ju uppenbarligen inte lärt mig den första gången, så en andra gång kanske var det som krävdes (hoppas jag åtminstone) för att jag inte skulle göra samma misstag igen. Annars kan man ju även ta och ångra någon ex-pojkvän, fast ändå... Någonting har man ju hämtat även från dem som man skyr som pesten idag, inte minst lärdomen av att inte göra om samma misstag.

Nej, jag tror nog att livet är för kort för att man ska ångra en massa saker, det som är gjort är gjort och även de negativa situationerna för med sig något positivt.

Skulle jag ha upplevt något pinsamt ögonblick? Jag tror inte det, va! Jag ser det snarare som "händelser som förgyller livet", allt man kan skratta åt är väl ändå något bra? För saker som jag såg som pinsamma just för stunden, det har hänt mig massvis av gånger, att däremot lägga dem på minnet verkar vara snäppet svårare. Så, har jag varit med om något riktigt pinsamt, så har jag med största sannolikhet förträngt det.

Eller vänta, jag kommer ihåg en gång (fast egentligen kommer jag inte ihåg det, har bara fått det återberättat och har några få suddiga minnesbilder av det). Det var när jag fyllde år... var det sexton jag fyllde kanske? Nej, det var nog sjutton jag fyllde. Hursomhelst, jag var på fest och hade inte ätit på hela dagen. För mycket att dricka resulterade i alkoholförgiftning, flera personer från festen försökte få mig att spy, jag bet tydligen dem i fingrarna istället. Till slut kom ambulansen, men eftersom jag inte bodde i samma kommun som där allt skedde gav ambulansförarna mina föräldrar valet att själva hämta mig, så att jag skulle slippa maria pol. Här har vi ännu en fin berättelse på mina underbara föräldrar, det var ju en självklarhet för dem att hämta mig. Mamma sov bredvid mig i sängen hela natten, för att hon var så orolig.

Bara för det kommer jag ihåg ännu ett pinsamt ögonblick. Det var från i somras, och även här var alkoholen med i bilden. Man tycker att jag borde ha lärt mig från min sjuttonårsdag, men nej. Den här gången kom lyckligtvis inte ambulansen. Fast även här fick jag återberättat allt vad jag sagt under kvällen och jag har inte den minsta förståelse över varför jag hade sagt de sakerna, då det verkligen inte stämmer in på mig. Resultatet av den festen blev i alla fall att jag förmodligen aldrig mer kommer kunna äta kräftor.

Summan av kardemumman: alkoholen är den största boven i dramat! Även om jag faktiskt kan skratta åt dessa händelser idag, så beordrar jag er att aldrig prova dessa saker själva, det är bara dumt. Nu hoppas jag dock att jag har lärt mig av mina misstag!

Okej, det här får bli ett fotoinlägg med små förklaringar till varje bild. Jag har svårt att bara välja ut just ett minne, eftersom jag har många favoriter bland mina minnen.


Alla resor till Gotland har ju självklart fastnat som särskilda fina minnen hos mig. Att träffa gammelmormor och dessutom få besöka Pippis hus, oj oj oj, vad glad jag var för det. Pippi Långstrump var en av mina största förebilder utanför familjen (som i princip alla karaktärer från Astrid Lindgren). Som på bilden här, så fick jag till och med gå på linan (trots att jag får hjälp av min far, som jag valt att blurra ansiktet på). Dessutom måste man bara älska varje gång man tar kort och någon helt okänd människa kommer med som ser så sjukt knasig ut, som på den här bilden. Sånt älskar jag också! Men nu handlar det om minnen.


Allt småbus med brorsan är ju även det sånna saker som föralltid kommer sitta kvar i minnet. För det kommer jag kunna säga till mina barn och barnbarn sen att "när jag var liten, då hade vi minsann alltid något att göra". Roligt att se är även könsrollerna på bilden, kvinnan städar, mannen jobbar...? Inte för att sådant genusskit någonsin berört mig, då jag alltid gjort som jag vill.


Första utlandsresan där jag införskaffade (läs mina föräldrar köpte) en leksakspapegoja. Jag tyckte att det var skitroligt, min familj också till en början. Men sedan började den tydligen reta gallfeber på dem, jag förstår verkligen inte varför, hähä!

Den här veckan har hittills varit väldigt händelselös egentligen, det enda av värde jag har gjort är att jag pratat med min handledare på VFU och även lämnat in examinationen då. Ikväll ska jag däremot iväg på föräldramöte på VFUn, min handledare frågade om jag ville vara med i måndags, så ptja... varför inte? Kändes väldigt kul att få förfrågan, det värmde lite i hjärtat att de faktiskt ville ha med mig.

Imorgon står även en fotorunda med Malin på schemat, sjukt nice, det var så länge sen jag faktiskt "ansträngde" mig med fotandet, har bara blivit några nonsensbilder á la uttråkadsomfanbilder. Om tiden räcker till ska jag förmodligen även följa med Carro på lägenhetsvisning, men jag får se om tiden räcker till som sagt. Henne ska jag även träffa på söndag för en shoppingrunda, även om det för min del bara kommer bli fönstershopping.

Såå, det var väl hela min veckoplanering det där, fan vad avundsjuka ni blir, haha!

Åh, mina drömmar är så romantiska, ni kan inte ana! Min dröm är att min prins en dag kommer ridandes på sin vita häst och räddar mig från tornet jag suttit i sen... jag vet inte när. Sen lever vi lyckligt i alla våra dagar!


















Eller... Vänta!

Det är ju inte min dröm! Min dröm är helt enkelt att bli klar med studierna, och då får vi hoppas på att vi inte går under år 2012. Efter det så ska jag kräva en fet ingångslön, efter alla dessa år med slit liksom. Även om lönen inte kommer vara lika fet som i övriga yrken, men eftersom jag trivs med det jag kommer jobba med senare, så gör inte det något.

Dessutom är det ju klart att jag drömmer om ett samhälle som jag själv vill leva i och vill att mina barn ska växa upp i, för dagens samhälle är ju inte direkt top notch, om ni frågar mig. Så ja, barn drömmer jag också om att få i framtiden, gärna ett dussin liksom, för sådan är jag, barnkär!



Annars är min närmaste dröm att jag imorgon ska vakna upp till vår eller sommar. Även om jag älskar vintern så saknar jag faktiskt det milda vädret, jag har tamejtusan börjat frysa. Det gjorde jag aldrig förut, så jag önskar mig även att jag slutar åldras. Fast dessa drömmar är ju närmast utopiska, men sånt behöver man väl också antar jag.

Wöwöwöw, juuuust det! Självporträtt var det! Ska det vara ett vanligt foto eller ska det vara ett ritat? Vi kör på ritat då... Och bara för att jag faktiskt har en "gammal" från ett tidigare inlägg, så får ni den igen, bussigt va?

Vardagslyx... vardagslyx... Hmmm, jag kan inte riktigt komma på någonting som faktiskt är riktig vardagslyx eftersom jag i princip har "helg" hela tiden, det vill säga, jag infinner mig bara i skolan max två gånger i veckan. Men ska jag ta det första som bara ploppar upp i huvudet så är det väl att träffa vänner, för det har man sällan tid till när alla andra jobbar på vardagar och jag sitter hemma och pluggar.

Annars kan det ju också vara något så härligt som att bara ta ett långt varmt bubbelbad, dessvärre har vi inget badkar. Så när det tillfället faktiskt kommer en vardag, så är det tamejfan lyx måste jag säga!

Just precis de här sakerna har fått den stora äran att fylla ut min väska den senaste månaden, lite mer och lite mindre vid olika tillfällen, så är det ju liksom att plugga.

Oder nicht! Jag skulle iväg till min VFU för att prata med min handledare, så jag pulsade ned till stationen för att ta tåget då det inte gick några bussar alls. När jag kom fram dit så var det en försening på en halvtimme och när jag ringde min handledare och sa att jag skulle komma sent, så föreslog hon att vi skulle träffas på måndag istället. Tur var väl kanske det, annars vet man aldrig när jag kommit iväg eller hem heller för den delen. Tråkigt däremot då jag såg fram emot att träffa dem igen, men då får jag göra det på måndag istället.

När jag kom hem igen bestämde jag mig för att skotta uppfarten, eftersom det blåste så förjävligt och det var pudersnö, resulterade det mest i att jag kastade iväg den skottade snön i ansiktet på mig själv, men det var uppfriskande i alla fall, höhö!

Resten av dagen har spenderats på sporadiskt pluggande från klockan nio till ungefär nu. Det resulterade inte direkt i en färdig tenta, men lite har ju gjorts åtminstone.

Nu ska jag nog ta och sysselsätta mig med något annat, tjingeling penisring!

Mina syskon är bara en person, och den är av manligt kön. Men ja, det är min storebror det, en alltidskrattandesgogubbe. När vi var mindre var det alltid ganska vildsinta bråk mellan oss, alltid slagsmål (på riktigt alltså, sparkar, sakkastande, skrikandes och blablabla) fast så är det väl förmodligen för de flesta, det brukar tydligen kallas syskonkärlek. Jag är dessutom av den tron att allting man går igenom tar man med sig en jävla massa erfarenheter och ifrån, att lära försvara sig (okej... attackera också) är ju faktiskt rätt så livsnödvändigt! Fast vi hade ju säkert våra goa stunder också, vi hittade alltid på en massa hyss tillsammans, på somrarna var det nog inte ett enda jordgubbsland som kom undan våran "klåfingrighet". Vi har alltid försvarat och ställt upp för varandra (även om det var mer ofta han fick ställa upp och försvara mig, hähä).

Jag kan nog faktiskt hålla med honom om att jag var jävligt jobbig, jag skulle ju alltid hänga efter han och hans polare, men vad är annars småsyskon till för, huh?

Under de senaste åren har vi ju dock inte bråkat så överdrivet mycket, och slagsmål har det varit snålt om, men glad är jag väl för det. Det tyder ju bara på att jag lärt mig allt som behövs redan, höhö!

Nu ska jag vara sådär riktigt übertråkig och säga att jag tamejfan inte har något direkt favoritplagg, så det får helt enkelt bli något vardagligt skit som man alltid har på sig... som strumpor! Framförallt mina rosa med små apansikten på, hähä!

Btw, jag tänkte robba Vivvsans idé på att ge den här sketna listan en egen kategori, det blir ju faktiskt så mycket mer behändigare då ;p Men nu tänkte jag faktiskt bjuda er på en bild på mina vackra strumpor!

Veronica ifrågasatte hur det gick med mitt listifyllande... Det går ju sådär alltså, men jag bestämde mig trots allt för att göra henne till viljes och uppdatera. Jag tog till och med värsta bästa seriösa egobilden á la "hejjagskriverenmodeblogg", sen tjafsade jag med datorn ett bra tag, i några timmar faktiskt (kändes det som). Datorn var dessvärre inte så villig som jag ville att den skulle vara, därför fick det bli en liten egen lösning på eländet. Jag måste ju trots allt visa er vad jag har haft på mig idag. Så sure, nu ska jag bjuda på en bild!

För er som inte förstår vad jag har på mig för kläder, så är det en beige "kofta" och ett par grå mjukisbyxor, och ja, jag har så där stora hängbröst :) Fast jag har däremot inte haft på mig den där huvudbonaden, faktiskt inte. 

 

Dag 09 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Självporträtt
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Den här veckan
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här åt jag i dag
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – Min bästa grimas.

 

Jag kan väl inte direkt påstå att jag har haft någon livsomvälvande upplevelse, det skulle väl i så fall vara... stunden jag öppnade ögonen då jag precis blivit född. Wöw, så filosofiskt! Men nej, jag kan faktiskt inte komma på någonting, för det är ingenting i mitt liv som förändrats så pass drastiskt än. Förhoppningsvis kommer det väl den dagen då jag faktiskt kan svara på den här frågan utan att tveka en sekund, och då hoppas jag förstås att det blir till en bra förändring, haha!

Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Självporträtt
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Den här veckan
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här åt jag i dag
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – Min bästa grimas.

Yes, som rubriken lyder, genus är tamejfan skit! Hamnade i en liten diskussion med min underbara kurslärare (förstå ironin) idag på seminariet. När jag berättade för henne att jag tyckte att boken som vi skulle ha läst till idag (Hur pojkar och flickor gör kön, av Bronwyn Davies) var riktigt flummig och att författaren i fråga måste ha varit rejält jävla pårökt när hon skrev skiten, blir hon nästintill förbannad och försöker dumförklara mig då hon säger "genus är inte alls flummigt, då är det du som inte har förstått". Men allvarligt, har inte hon några konkreta förklaringar på VARFÖR jag har fel, så kan hon likaväl bara knipa igen sin jävla mun och bara låta mig tycka som jag tycker. Dessutom, om nästintill alla i gruppen tycker att den är flummig, borde det väl ändå ligga någonting i det?

Författaren anser alltså att kön helt och hållet konstrueras av samhället, och hur fan kan det gå till? Visst, samhället konstruerar möjligtvis vad som anses vara feminint och vad som anses maskulint. Däremot är det ju som jag anser det någonting som ligger djupt inrotat rent biologiskt, flickor och pojkar, män och kvinnor ÄR inte likadana. Så har det aldrig varit och så kommer det aldrig att bli. När jag försöker förklara vad jag anser om saken så tycker hon att jag "tänker några steg för långt", är inte det vad som är meningen? Eller ska man bara hålla med om någonting som det absolut inte finns några vetenskapliga bevis för? När hon sedan själv säger "ja, genusfrågan är kanske en utopi", no shit Sherlock, så motsäger hon ändå sig själv, varför försöka göra något åt det som de anser är fel (som egentligen är helt jävla naturligt) när det ändå aldrig kommer att fungera.

Visst, jag anser inte att man ska begränsa ett barn till vad de ska göra, att pojkar bara ska göra manliga saker och vice versa, pojkar får gärna klä ut sig till prinsessor, det är inte det som är grejen. Jag ser det, till skillnad från feministerna, att det bara är någonting barnen själva undersöker, någonting i vardagslivet de bara behöver "få bukt med". Däremot anser jag INTE att man kan skjuta undan könets betydelse (som vissa genusförskolor gör, att kalla alla barn för "hen" för att inte använda sig av könsförknippade ord som han/hon). Snacka om förvirring de barnen måste uppleva. Pojkar är pojkar och flickor är flickor. Män är bättre på vissa saker, kvinnor är bättre på andra saker. Det finns en anledning till att det är kvinnorna som skött barnen i alla tider och en anledning till att männen skött jakten.

Min syn på feminism är att de faktiskt nedvärderar det som är typiskt kvinnligt (som att föda barn och att vara moder), att det bara är de manliga egenskaperna som är det som ska eftersträvas. Jag påstår inte att kvinnor inte borde ha någon yrkeskarriär, men allvarligt talat, satsar alla kvinnor på att utbilda sig tills de är 30, därefter jobba ex antal år, hur kommer det då se ut med befolkningen om några år? Färre och färre barn föds, för att de flesta kvinnor hellre satsar på karriären, och det är fan läskigt. Själv värderar jag familj framför karriär, därmed inte sagt att utbildning och karriär inte är bra, jag menar, jag pluggar ju själv.

Hoppas alla anhängare till 68-vänstern sätter kaffet i halsgropen, för er tycker jag inte om. Tack vare er så är hela jävla lärarutbildningen sjukt jävla skev, bläää! Egentligen inte bara lärarutbildningen, snarare hela samhället...

Nu kräver jag inte att någon ska förstå vad jag överhuvudtaget menar, nu anses jag själv säkert som jävligt flummig, men det har jag fan all rätt till när jag är såpass frustrerad. Det värsta är väl att jag måste skriva om genusperspektivet i examinationen, positivt dessutom, gaaahr!

Ja, nu är det egentligen meningen att skriva om min bästa vän, men det är ju svårt, för jag har nämligen flera bästa vänner. De är alla personer som skänker mig en enorm glädje i mitt liv, och även om jag inte skulle träffa dem på några månader så är det precis som om vi aldrig skiljts åt. Det är personer jag kan berätta allt för, även om jag själv är en person som har svårt för att visa mina känslor öppet (vilket jag tidigare sagt). De är helt enkelt vänner som jag kan lita på till hundra procent. Meeen, vad mer att förtälja? :D Ingen nämnd, ingen glömd kan man ju kanske flika in med :D



Jag vill faktiskt ha vår nu!

Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Självporträtt
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Den här veckan
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här åt jag i dag
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – Min bästa grimas.

Om det här vore min sista dag, då skulle jag nog spendera varenda minut med nära och kära och bjuda på en jävla massa smörgåstårta och Ben & Jerrys! Sen finns det säkert andra saker som jag skulle ha gjort, men det ska man kanske inte förtälja såhär öppet på bloggen ;)

Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Självporträtt
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Den här veckan
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här åt jag i dag
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – Min bästa grimas.

Okej, bara ett klargörande åt mig själv i framtiden, så beror min försening av mina utlovade 30-dagars "rapport" på grund av en tråkig, eller glädjefylld (beroende på hur man ser det) grej som hänt i mitt liv. Just på grund av den händelsen kände jag mig kanske inte direkt manad att svara på just frågan om vad kärlek är för mig. Men nu kan jag väl faktiskt ta och göra det då, haha.

Kärlek har för mig en rad olika beskrivande ord som alla är ett krav på att det ska finnas någon överhuvudtaget - omtänksamhet, tillit, respekt, förståelse, ärlighet (egentligen skulle jag väl kunna fortsätta i en evighet, men dessa får räcka). Att bara kunna slappna av och vara sig själv är ju självklart också en nödvändighet, hur skulle det annars funka. Man ska, enligt mig, bara kunna krypa upp i någons famn och känna sig älskad och omtyckt.

Kärlek kan ju visserligen vara många saker, men materiella ting är ingenting jag egentligen sätter något större värde i (kanske skulle anse något helt annat om jag faktiskt inte ägde någonting), men det finns så mycket annat som det finns att hitta glädje i. Jag behöver till exempel inte sitte inne på mitt rum och sysselsätta mig med någonting direkt konkret för att känna någon glädje, däremot att gå ut och bara traska runt i skogen kan ge mig en så stor känsla av frihet och lugn utan något krav på någonting, så jag får nog nästan säga att skogen är en form kärlek för mig också. 

Men nu känns det nästan som att jag spårat ut lite, så nu avslutar jag för dagen ;)

(Bild gick tydligen inte att ladda upp nu, sååå, det får förbli tråkigt ett tag till här)


Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Självporträtt
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Den här veckan
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här åt jag i dag
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – Min bästa grimas.