Nu var det ett tag sedan jag skrev sist, när till och med min sambo klagar på att jag inte har uppdaterat, då är det illa.

Så, om ni som läser har någon som helst slutldeningsförmåga så har ni nu förstått att jag har flyttat, det vill säga att jag inte längre jobbar kvar på golfbanan. Numera är jag arbetslös, och det känns. Jag har varit rastlös hela veckan, jag har nästan klättrat på väggarna här hemma. Bokstavligt talat. Jag har rensat alla garderober från gamla kartonger, vilket inneburit en del klättrande på väggarna, för att bära ner det till källarförrådet. Så nu har även jag plats för mina kläder, förutom alla underkläder, strumpor och liknande då det inte finns ett enda hyllplan (!) i någon utav alla de tre garderober vi har. Så allt skit som inte går att hänga upp på galgar har fått sin plats i min gamla målvaktstbag. Ja, den är faktiskt tvättad, främst för att en kompis till min bror en gång hade en "liten" spykavalkad mitt i hallen där min bag låg. På tal om tvätt, jag vill ha en egen tvättmaskin. Jag har i större delen av mitt liv varit en bekväm villabo, därför har jag alldrig behövt dela tvättmaskin med fler än de som är i min familj. Men nu ska jag helt plötsligt dela tvättmaskin med ett helt hyreshus? Inte nog med att det känns ofräscht, det blir krig om vem som ska ha den bästa tvättiden också. Inte för att jag hamnat i något krig direkt, eller att det hänt något i samband med tvättidsbokningen heller, men jag var nyss nere för att tvätta, hade tvättid vid tio. Då hade den som hade tid innan mig gått över sin tid och jag har ju inte hjärta nog att riva ut tvätten för att slänga in min, det är ett alldeles för djuriskt beteende för min smak. Anledningen till att hon var tvungen att gå över tiden var på grund av att tvättmaskinerna vägrat centrifugera, så jag har full förståelse för henne, vem fan vill gå runt med droppande kläder liksom? Så där fanns det ännu en anledning till att skaffa en egen tvättmaskin, då kan man få någon som åtminstone fungerar.

Några som har en egen tvättmaskin är Jessi och hennes sambo, där blir jag nästan lite smått avundsjuk. Jag vill också ha ett så stort badrum med plats för både tvättmaskin och badkar. Jag var uppe hos dem i helgen. Det var riktigt trevligt där uppe, vilken skillnad det är gentemot Stockholm. Jag kände mig avslappnad och lugn redan när jag kom av tåget, det var ingen stress, inte som i Stockholm åtminstone. Den enda stress jag uppmärksammade på tåget dit var ett gäng fjortisar som hoppade på i Leksand för att åka till Rättvik och supa sig jättefulla. Vilket de flesta redan verkade vara, framförallt en stackars tjej. Jag kände verkligen medlidande för henne, hon hade (vad jag förmodar) nyligen varit på toaletten, går förbi mig och då ser jag att hon går runt i bara strumpbyxor och en jacka. Sedan såg jag att hon hade på sig en klänning, men den hade fastnat i strumpbyxorna, vilket resulterade i att hon moonade (som det så fint heter) för halva tåget. Det var självklart väldigt synd om de alla också, för de fick betala hela 90 kronor för att åka den korta sträckan till Rättvik, de hade lika gärna kunnat ta moppen eller ha gått tyckte de, och det skulle inte ha varit något mig emot heller om jag ska vara ärlig. Hur som helst, när jag kom fram till Mora blev jag upphämtad av Jessi och hennes kamrat. När vi kom fram till Jessis palats kom en stor och glad hund fram och hälsade på mig, han är faktiskt större än mig. Medan Jessi köpte sin häst, kunde jag ha använt hunden som min häst. Men hans svansviftningar är ingenting att leka med, de gav ena riktiga snärtar. Vem behöver ett ridspö när man har en hundsvans?

På lördagen åkte vi iväg till Sveg för att hämta hästen, och jag har tydligen fått en ny mamma. Gubben till tanten Jessi köpte hästen av frågade Jessi "Är det svårt att bryta modersbanden?", vi trodde båda att han skämtade, och skrattade lite. Men han menade tydligen vad han sa, han trodde att Jessi var min mamma, jag vet inte om jag ska känna mig smickrad att jag ser så ung ut, eller tyckte han att jag såg jätteung ut och Jessi gammal? Jessi ser inte gammal ut för fem öre, hon ser ut att vara 19-20, vilket hon också är. Så vi sa det till honom att "nej, hon är inte min mamma, hon är bara 10 månader äldre än mig". Då frågar han istället om vi är syskon, för vi är så lika. Det var första gången jag hörde någon tro att vi två var syskon, det har aldrig hänt förut, åtminstone inte vad jag kan minnas.

På söndagen skulle jag hjälpa Jessi att städa ur hästtransporten, vilket ledde till att jag nästan svimmade. Jag torkade av väggen och reste mig upp alldeles för fort, men nej, det var inte på grund av lågt blodtryck jag höll på att svimma, det var på grund av en järnstång som höll upp skiljeväggen. Jag slog i huvudet i järnstången, vilket gjorde så att skiljeväggen ramlade över mig, fast det var järnstången som gjorde mest ont. Det var väl egentligen inte särskilt intressant egentligen, men jag har fortfarande ont i huvudet, det ni, mohaha. Jag är kvinnan med järnhuvudet.

Jag måste snart åka upp till dem igen, men nästa gång hoppas jag att även killen kan följa med upp, så att Johnny åtminstone får lite normalt sällskap. Det kanske blev för mycket bajshumor för hans smak den här helgen, men jag kan inte rå för det. Umgås jag med Jessi, så kommer detta ämne alltid upp på ett eller annat sätt.

Imorgon blir det till att fira Sanna och Sofie som fyllde 19 i tisdags. Det ska bli riktigt trevligt, för de ska bjuda på middag, och maten vi får hos dem är aldrig äcklig. Sen ska vi dessutom ut på krogen, dessvärre kommer väl inte jag kunna festa alldeles för hårt, även om jag inte har några direkta planer på det heller, men det är alltid kul att kunna ha det valet om man vill. Jag ska nämligen åka bil hela vägen till Danmark på lördagen, eller ptja, egentligen är det Skåne, men det är nästan samma sak.

Jaha, nu kommer snart mina föräldrar känna sig riktigt ensamma här hemma. Min bror fick sin lägenhet igår, och flyttar väl förmodligen till helgen, och jag kommer troligtvis flytta nästa vecka. Om det nu inte blir så att vi kommer jobba kvar där ännu längre, men jag tror faktiskt inte det. Idag fick vi gå hem redan vid två, alltså två timmar innan vi egentligen ska sluta, på grund av att det regnat hela dagen, det går i princip inte att göra någonting när det är så blött på banan.

Idag har jag även blivit riktigt jävla förbannad, och gissa vilka det berodde på? Jo, självklart på grund av Jocke och Benke. När det var lunchrast blev jag mäkta förvånad över att de fortfarande jobbade. Det visade sig att de skulle jobba in lunchen för att gå tidigare, så de gick vid 12, då lunchen var slut. De hade inte frågat någon om de kunde gå tidigare, de bestämde det bara själva. Nog för att båda cheferna är borta nu (den ena är sjukskriven och den andra har nu fått lunginflammation), men vad i helvete rättfärdigar det att de ska komma och gå som de vill, och dessutom bestämma arbetsuppgifter själva? Nej, usch! All min vrede tog start på morgonen då kusinen skämtsamt sa "Vi var envisare än er igår" (vi vägrade väja för dem när vi kom på en smal väg, så istället fick de väja, vilket de självklart blev fly förbannade på "då faktiskt högertrafik gäller" men vem i helvete har sagt att det gör det på golfbanan?), deras svar blev då "Det där bevisade ingenting, bara hur idiotiska ni är". När de sedan fick som arbetsuppgift att kratta bunkrar, bestämde de själva efter cirka en timmes fika att det inte gick. Då skulle de istället skölja av alla mattor som ska läggas ut på alla vintertee. De valde däremot bara att tvätta dem. När de sedan skulle gå hem så frågade jag "Jaha, ska inte ni lägga ut alla mattor?", så fick jag svaret "Vadå, ska det göras idag?" så svarade jag "Ja, ni skulle ju tvätta dem och sedan lägga ut dem" då blev deras svar "Jaha, lycka till" med ett hånskratt efteråt. Då fick det min bägare att svämma över. Jag förstår inte hur två personer kan få mig att bli så jävla fly förbannad.  Att de dessutom gått hem tidigare varenda jävla dag får mig att bli ännu mer förbannad, då deras enda jävla anledningar är i stil med "Nej, jag orkar inte jobba mer så jag åker hem" eller "Nä, jag vill inte bli blöt". Eller ptja, igår gick de inte tidigare, de gick istället senare än alla andra. Micke är den som larmar och låser när vi slutat, så när han sa "Vi har slutat nu, så ni får gå, jag måste låsa och larma", då ska de prompt sitta kvar till kvart över fyra, enbart för att de kommit en kvart senare på morgonen och för att det ska se ut som att de jobbat åtta timmar. Men ack nej, jag var så hjärtvänlig och skrev in timtalet på gårdagens stämpel, och skrev då 7,5, rätt ska vara rätt, eller hur?

Nu känner jag däremot att jag ska avsluta med något som åtminstone är lite positivt, så att inte hela inlägget syras ner av negativism.  

I helgen som var, hade min mor gjort en smörgåstårta som jag avnjöt tillsammans med mina och killens vänner (Veronica den svikaren hade inte meddelat sitt immunförsvar och kunde därför inte komma, men ja, det blev mer smörgåstårta åt oss då). Eftersom det var fotboll samma dag bestämde sig alla killar för att dra ner till lokalpuben för att se på matchen, alla tjejer skulle komma dit efter, då vi inte är intresserade av fotboll för fem öre. Så efter några timmar drog även vi ner. Jag stötte på någon alkis som sa att Hells Angels var en bunt idioter, när jag sa att jag inte tyckte att det var så sa han "Man får ju dynamit i välkomstdrinkarna" kunde jag inte riktigt hålla mig för skratt. Efter att ha stannat på lokalpuben i någon dryg timme fortsatte vi vidare in mot centralen. Efter att ha försökt komma in på den första krogen med avslag, den andra krogen som var smockfull och den tredje även där med avslag bestämde jag och Carro oss för att istället gå in och käka på Max, de andra gick vidare till en annan krog, fast Emma kom tillbaka till oss. När vi sedan skulle gå därifrån gjorde jag en kalasvurpa på golvet. Högklackat och blött golv går verkligen inte ihop, åtminstone inte när det gäller mig, jag gick nästan ner i spagat på grund av det. Nu har jag bara ett blåmärke över vänster knäskål.

När vi kom ut från Max skildes vi åt och jag mötte upp killen med sällskap vid en krog de var på för att åka hemåt. När vi satt på tåget börjar vi diskutera om huruvida det kallas dubbelmacka om det är två tjejer och en kille om det blir i ordningen kille, tjej, tjej. Jag och den andra tjejen som var med tyckte att det inte alls kallades dubbelmacka, för då skulle hela innebörden av ordet DUBBELMACKA gå förlorat, då man faktiskt använder bröd, pålägg, bröd inte bröd, bröd, pålägg. Jag förstår inte alls varför alla i vagnen tyckte vår diskussion var så rolig, men ja, tydligen så skrattade till och med en tjej som suttit och gråtit störtfloder bara minuten innan.

Killarna får inte vara med på några bilder, för det är bara vi brudar som kan;
dansa, posera och se allmänt störda ut. Eller så får de helt enkelt skita i fotbollen.






Det är även bara vi som kan göra en facerape på kameran.

Åh, nu har jag fått en ljusglimt i ögonen. Framtiden ser väldigt ljus ut. Orsaken till detta är att Veronica äntligen har börjat blogga igen! Även om hon glömde min födelsedag så blev jag glad. Jag har helt enkelt bestämt mig för att glömma hennes födelsedag som hämnd, sen är vi ju faktiskt kvitt.

Middagen i fredags var fan guld, trots att jag och kusinen lyckades hamna bredvid Jocke när vi skulle käka. Men det kompenserades upp med tavlan mittemot oss. Jag har ingen aning om vad tavlan heter, men det är en avbild på gud som sträcker ut handen mot människan, eller snarare pekfingret. Människan är ju självklart en man, som dessutom hade en väldigt liten snopp. Det hade vi väldigt roligt åt, gud pekar och skrattar medan han säger "haha, minisnopp". Nu har jag även letat efter denna tavla på internet, men jag kan inte hitta den, så jag skiter i den.

Det var väldigt kul att se arbetskollegorna skapligt uppklädda, även fast det tåls att diskutera om läderbyxor och fleecetröja är att vara uppklädd, det var dock bara en person som bar dessa kläder, och det kan jag ju nämna direkt att det var Jocke. Han såg ut som en ung Einstein, håret spretade åt alla håll (det lilla och tunna hår han faktiskt har), han hade inte duschat på hela dagen, trots att han jobbat, golfat och åkt gokart. Chefen var inte så uppklädd, han hade på sig en Motörhead tröja, som han senare på kvällen satte bak och fram. Trots att vi sa till honom redan innan han satte på sig den att den var bak och fram, sa han prompt "nej, det gör den inte alls", som en liten trotsig unge. Jag, kusinen och chefen ville fortsätta vidare mot krogen, men det ville inte chefens chaufför. Chauffören var Micke, som faktiskt klätt upp sig mer än alla andra. Han kom med platådojor, våfflat hår, smink och en klänning. Nej, kanske inte riktigt.

När inte chefen fick dra vidare med oss, bestämde jag och kusinen oss för att åka hem. Kusinen gick nästan in med huvudet före i en skylt, den var sned. Skylten alltså. På tåget träffade vi på en 50-årig man. Vi började diskutera lite, och han berättade om sin dotter som hängde mycket på Stureplan. Då kom vi helt plötsligt in på politik. Trots att vi hade vitt åtskiljda åsikter om samhället och hur det bör vara, så ville han hålla min hand. Jag satt och pratade om hur sjukt allt var, när han plötsligt avbryter mig och frågar om han får hålla min hand, jag kom av mig helt och sen skulle han av.

När jag väl kommit hem somnade jag rätt så direkt. Sov två timmar, sen var det dags att gå upp igen för att jobba. Jag kände mig inte riktigt nykter, men det funkade att jobba ändå, tror jag. Jag kollade inte så mycket dagen efter hur det såg ut där jag hade klippt, det kan ha gått lite sicksack.

Nu har jag och en vän bestämt ett möte vid Scaniarinken. Det blir till att kolla på match, de überdåliga DIF mot de absolut bästa SSk. Så på måndag måste jag fråga om jag kan gå hem tidigare så jag hinner åka och kolla på när SSK sopar isen med DIF.

Jag har nästan precis anlänt hem från en snabbvisit i stan. I stan träffade jag en god vän, egentligen skulle det ha varit två till, men de bangade, tråkigt nog. Men nästa vecka fyller jag år, min kusin också. Så nästa helg blir det smörgåstårta hemma hos föräldrarna. Och nästa vecka kan jag förhoppningsvis flytta till lägenheten på heltid, jag slutar förmodligen jobba då. Jag hoppas åtminstone det, för det börjar bli jävligt långtråkigt och jobbigt att vara utan killen så länge. Nu måste jag bara ta mig i kragen och hitta ett nytt jobb. Som tur är har jag en innestående lön, så jag får full lön nu i oktober i alla fall, så kanske jag får några tusenlappar i november, om de nu inte väljer att lägga in den här månadens lön i oktoberlönen. Det återstår att se mina vänner, ovänner, gelikar och fiender.

Imorgon är det firmafest, eller middag kanske är en närmare beskrivning. Eller kanske inte, det är golf, gokart och middag. Jag och kusinen valde däremot att bara vara med på middagen. Det jobbiga är att middagen inte är förrän åtta på kvällen, och jag jobbar dagen efter så jag måste upp vid fem. Det suger som vanligt rejält att jobba helg, men det är pengar, fast jag skulle hellre sova.  Hela arbetsveckan har bara bestått av att gräva och skyffla sand, så jag är rätt mör i kroppen.

Nu ska jag kolla på The Grudge 2 så att jag kan somna.