Nu var det ett tag sedan jag skrev sist, när till och med min sambo klagar på att jag inte har uppdaterat, då är det illa.

Så, om ni som läser har någon som helst slutldeningsförmåga så har ni nu förstått att jag har flyttat, det vill säga att jag inte längre jobbar kvar på golfbanan. Numera är jag arbetslös, och det känns. Jag har varit rastlös hela veckan, jag har nästan klättrat på väggarna här hemma. Bokstavligt talat. Jag har rensat alla garderober från gamla kartonger, vilket inneburit en del klättrande på väggarna, för att bära ner det till källarförrådet. Så nu har även jag plats för mina kläder, förutom alla underkläder, strumpor och liknande då det inte finns ett enda hyllplan (!) i någon utav alla de tre garderober vi har. Så allt skit som inte går att hänga upp på galgar har fått sin plats i min gamla målvaktstbag. Ja, den är faktiskt tvättad, främst för att en kompis till min bror en gång hade en "liten" spykavalkad mitt i hallen där min bag låg. På tal om tvätt, jag vill ha en egen tvättmaskin. Jag har i större delen av mitt liv varit en bekväm villabo, därför har jag alldrig behövt dela tvättmaskin med fler än de som är i min familj. Men nu ska jag helt plötsligt dela tvättmaskin med ett helt hyreshus? Inte nog med att det känns ofräscht, det blir krig om vem som ska ha den bästa tvättiden också. Inte för att jag hamnat i något krig direkt, eller att det hänt något i samband med tvättidsbokningen heller, men jag var nyss nere för att tvätta, hade tvättid vid tio. Då hade den som hade tid innan mig gått över sin tid och jag har ju inte hjärta nog att riva ut tvätten för att slänga in min, det är ett alldeles för djuriskt beteende för min smak. Anledningen till att hon var tvungen att gå över tiden var på grund av att tvättmaskinerna vägrat centrifugera, så jag har full förståelse för henne, vem fan vill gå runt med droppande kläder liksom? Så där fanns det ännu en anledning till att skaffa en egen tvättmaskin, då kan man få någon som åtminstone fungerar.

Några som har en egen tvättmaskin är Jessi och hennes sambo, där blir jag nästan lite smått avundsjuk. Jag vill också ha ett så stort badrum med plats för både tvättmaskin och badkar. Jag var uppe hos dem i helgen. Det var riktigt trevligt där uppe, vilken skillnad det är gentemot Stockholm. Jag kände mig avslappnad och lugn redan när jag kom av tåget, det var ingen stress, inte som i Stockholm åtminstone. Den enda stress jag uppmärksammade på tåget dit var ett gäng fjortisar som hoppade på i Leksand för att åka till Rättvik och supa sig jättefulla. Vilket de flesta redan verkade vara, framförallt en stackars tjej. Jag kände verkligen medlidande för henne, hon hade (vad jag förmodar) nyligen varit på toaletten, går förbi mig och då ser jag att hon går runt i bara strumpbyxor och en jacka. Sedan såg jag att hon hade på sig en klänning, men den hade fastnat i strumpbyxorna, vilket resulterade i att hon moonade (som det så fint heter) för halva tåget. Det var självklart väldigt synd om de alla också, för de fick betala hela 90 kronor för att åka den korta sträckan till Rättvik, de hade lika gärna kunnat ta moppen eller ha gått tyckte de, och det skulle inte ha varit något mig emot heller om jag ska vara ärlig. Hur som helst, när jag kom fram till Mora blev jag upphämtad av Jessi och hennes kamrat. När vi kom fram till Jessis palats kom en stor och glad hund fram och hälsade på mig, han är faktiskt större än mig. Medan Jessi köpte sin häst, kunde jag ha använt hunden som min häst. Men hans svansviftningar är ingenting att leka med, de gav ena riktiga snärtar. Vem behöver ett ridspö när man har en hundsvans?

På lördagen åkte vi iväg till Sveg för att hämta hästen, och jag har tydligen fått en ny mamma. Gubben till tanten Jessi köpte hästen av frågade Jessi "Är det svårt att bryta modersbanden?", vi trodde båda att han skämtade, och skrattade lite. Men han menade tydligen vad han sa, han trodde att Jessi var min mamma, jag vet inte om jag ska känna mig smickrad att jag ser så ung ut, eller tyckte han att jag såg jätteung ut och Jessi gammal? Jessi ser inte gammal ut för fem öre, hon ser ut att vara 19-20, vilket hon också är. Så vi sa det till honom att "nej, hon är inte min mamma, hon är bara 10 månader äldre än mig". Då frågar han istället om vi är syskon, för vi är så lika. Det var första gången jag hörde någon tro att vi två var syskon, det har aldrig hänt förut, åtminstone inte vad jag kan minnas.

På söndagen skulle jag hjälpa Jessi att städa ur hästtransporten, vilket ledde till att jag nästan svimmade. Jag torkade av väggen och reste mig upp alldeles för fort, men nej, det var inte på grund av lågt blodtryck jag höll på att svimma, det var på grund av en järnstång som höll upp skiljeväggen. Jag slog i huvudet i järnstången, vilket gjorde så att skiljeväggen ramlade över mig, fast det var järnstången som gjorde mest ont. Det var väl egentligen inte särskilt intressant egentligen, men jag har fortfarande ont i huvudet, det ni, mohaha. Jag är kvinnan med järnhuvudet.

Jag måste snart åka upp till dem igen, men nästa gång hoppas jag att även killen kan följa med upp, så att Johnny åtminstone får lite normalt sällskap. Det kanske blev för mycket bajshumor för hans smak den här helgen, men jag kan inte rå för det. Umgås jag med Jessi, så kommer detta ämne alltid upp på ett eller annat sätt.

Imorgon blir det till att fira Sanna och Sofie som fyllde 19 i tisdags. Det ska bli riktigt trevligt, för de ska bjuda på middag, och maten vi får hos dem är aldrig äcklig. Sen ska vi dessutom ut på krogen, dessvärre kommer väl inte jag kunna festa alldeles för hårt, även om jag inte har några direkta planer på det heller, men det är alltid kul att kunna ha det valet om man vill. Jag ska nämligen åka bil hela vägen till Danmark på lördagen, eller ptja, egentligen är det Skåne, men det är nästan samma sak.