Det visade sig i onsdags att det inte enbart var tiden för avresan som jag och killen missuppfattat, utan även tiden för hemkomsten. Vi trodde att vi skulle komma hem på söndag, vilket var fel. Vi skulle inte komma hem förrän på måndagen. Det resulterade i att jag fick be min mamma skicka mail till min chef för att förklara hur det låg till och att jag inte skulle komma till jobbet på måndagen heller.

Trots många missöden (vilka jag inte vill gå in på, de som känner mig är de enda som behöver veta det, åtminstone av de som läser min blogg) under resan var det ändå otroligt lyckat. Ankomsten började med att checka in på hotellet och göra sig smått hemmastadd. Sedan packade vi ner badkläder för att bege oss till stranden. En i sällskapet var skapligt orienterad i Tallinn så vi lät honom leda oss. Enligt honom skulle promenaden till stranden ta minst en timme. Eftersom det även fanns sevärdheter längs vägen bestämde vi oss för att gå den långa vägen till stranden, vilket jag verkligen inte ångrar, mer än att jag kanske skulle valt ett par andra skor.
 

Väl vid stranden kändes det oerhört skönt att äntligen få kyla ner fötterna. Kroppen tog lite längre tid att få nedkyld då det var så pass långgrunt. Vi gick i nästan 4 min för att vattnet skulle räcka ända upp till axlarna, åtminstone för min del, de andra fick väl knata på i 4 min till.
 

På kvällen blev det relativt lugnt. Vi satt och åt på en restaurang i den gamla staden, som för övrigt hade en urusel service. Vi fick förrätten efter huvudrätten, som vi dessutom var tvungna att vänta på i cirka en timme. När det sedan var runt stängningsdags slängde de bara fram notan och plockade undan alla bord runt om, vilket kändes en aning otrevligt. Det ledde självklart till att vi inte gav någon större dricks, om ens någon.

På fredagen bestämde jag, killen och en till i sällskapet oss för att ta det lugnt, då vi skulle upp tidigt dagen efter. Så dagen spenderades mest åt shopping, stranden och att vandra runt i den gamla staden. Jag fick det även bekräftat för mig att Veronica hade helt rätt när hon berättade att det fanns otroligt många rosa byggnader där.

Lördagen var tillägnad en krigsveteranträff, vilket även var resans huvudmål. På grund av vissa komplikationer kunde bara hälften av oss komma iväg i skaplig tid, men inte tillräckligt skaplig tid då vi missade det mesta av träffen. När vi kom dit hade de flesta åkt därifrån, bortsett från kanske ett femtiotal besökare och veteraner. Som tur var fanns det åtminstone några kvar vi kunde prata med. Jag stötte på en äldre man som stridit under andra världskriget, dessvärre kunde han inte engelska och estniska kan jag inte ett enda ord på, så mina kunskaper i tyska sattes på prov. Mannen pratade på och jag förstod det mesta, men när det sedan kom till att själv prata och få fram svar och frågor blev det mycket svårare. Även om budskapet kom fram så kändes det mest pinsamt, jag hade velat fråga så mycket men min bristfälliga tyska hindrade mig. Han kunde däremot några svenska ord, vilka var; "flicka" och "klockan elva". Det berättade han att han hade lärt sig för att hans officer var svensk. Jag köpte även en skiva som såldes vid det försäljningsbord han stod vid. Då berättade han om en utav de låtar som var med på skivan, texten skulle gå något liknande "kvinnan från norden är så vacker, hennes kärlek är som kristall", texten är då på estniska och min översättning till svenska från hans översättning på tyska kanske inte blir den bästa. Jag kan inte säga annat än att jag blev helt förundrad och stod nästan stum och storögd under hela vårt samtal, det var en otroligt trevlig man det där, en gamling man bara vill slå armarna om.

Efter träffen bestämde vi oss för att åka vidare för att se på andra sevärdheter. Vi kollade in det svenska lejonet i Narva, därifrån kunde vi även se över till ryssland och det ryska slottet ivangorod. Några utav oss diskuterade om vi skulle simma över till Ryssland då det låg en badstrand precis på gränsen mellan Ryssland och Estland, jag tror ingen utav oss hade någon större vilja att riskera livet och bli skjutna halvvägs in i Ryssland därför lät vi diskussionen passera.

Efter den "lilla" trippen bestämde vi oss slutligen för att åka tillbaka till hotellet, där vi duschade och gjorde oss i ordning för att gå vidare mot någon restaurang för att få i oss en bit mat. Senare på kvällen gick vi vidare till en nattklubb, där jag inte blev kvar särskilt länge då det kändes som att jag skulle drämma huvudet i bordet på grund av trötthet, och vem kunde klandra mig egentligen, efter denna händelserika dag var det inte konstigt att jag var alldeles matt.

Söndagen var hemfärdsdagen, båten skulle inte gå förrän vid sex på kvällen och vi var tvungna att checka ut från hotellet redan vid elva, så jag, killen och en annan kille från sällskapet bestämde oss för att åka på en liten shoppingtur. Efter shoppingturen åkte vi iväg för att kolla på Birgittaklostrets ruiner. Där pågick även någon form av rollspel, de stod utklädda och fäktades. Det var rätt häftigt, men det som fascinerade mig mest var ändå ruinerna.

Hemresan var väldigt skön, jag var bara vaken cirka fem timmar utav den 15 timmar långa båtfärden, så tiden flöt på ganska bra. Vi hade beställt payTV under resan, så vi kunde sysselsätta oss med någonting medan fyllskallarna på båten for runt utanför hytten, och som vanligt när jag ska se någon film så somnar jag efter halva, jag behöver då inga sömntabletter åtminstone, det borde ändå vara något positivt.

Bilder kanske kommer senare.

Igår blev det en aning stressat när jag var på väg hem från jobbet. Jag och killen fick veta att det är idag vi åker till Estland, inte imorgon. Så det blev till att åka hem och packa, försöka fixa fram pengar. Allting löste sig som tur var. Så nu sitter jag här i väntan på att åka till jobbet. Förhoppningsvis tillåter chefen mig att gå en halvtimme tidigare så jag hinner hem och duscha innan vi åker iväg till båten. Så under den resterande delen av veckan kommer jag befinna mig i Estland, så det kommer inte bli någon blogguppdatering förrän tidigast söndag. Det skulle det säkert inte bli även om jag inte åkte till Estland, jag är en mycket dålig bloggare.

Jag måste säga att mitt liv har blivit otroligt händelserikt sedan jag började jobba på golfbanan. För några veckor sedan lyckades jag köra ner i en bunker med ena gräsklipparen, varvid chefen var tvungen att bogsera upp den. Jag har lyckats krocka med gräsklipparen med min kusin på en annan gräsklippare, som tur var gick de inte sönder, det blev bara lite småmärken. I fredags skulle jag klippa runt en green, det var på tok för brant där jag körde vilket slutade med att jag baklänges gled ner för backen och ner i ett buskage. I lördags körde jag för fort med greengräsklipparen över den alldeles för guppiga gräsmattan vilket resulterade i att aggregatet lossnade på höger sida. Jag har även lyckats med det förr, då hade jag precis tvättat den och aggregatet lossnade när jag lämnade tvättplattan. Jag har även haft sönder bunkerkrattan, spaken som man drar i för att fälla upp och ned krattan med klarade inte av min styrka och gick av.

Igår hände nästa olycka, men då innan jag börjat jobba. Personen jag fick skjuts av (jag nämner inga namn) tyckte att det skulle bli kul att slira lite vid den skarpa kurvan in till jobbet. Det hela resulterade i en fin parkering nere i diket. Jag ringde min chef och berättade hur det låg till och frågade om han kunde bogsera upp oss med traktorn, han sa då att han var ledig idag och skulle ringa sin son (som även han jobbar där). Efter att alla arbetskolleger kört förbi och skrattat åt vårt lilla missöde kommer äntligen chefens son, med den LILLA traktorn, den stora ville inte starta. Som tur var, var det ingen svår match för den lilla traktorn att få upp oss och jag kunde äntligen komma till jobbet.  

Så här går det när man ska leka rallykung.

Helgen blev som utlovat tillägnad mina vänner. I fredags åkte jag till Sanna och Sofie för att grilla och bara umgås över lite alkohol. Jag blev dock inte redlöst full som jag i fredags skrev att jag skulle bli. Det är hårt att jobba, därför satt jag nästan och halvsov från 22, men jag gick inte och la mig förrän vid halv två ungefär, då hade jag nästan varit vaken i 24 timmar, så jag är rätt så cool ändå må jag säga. Även om en i sällskapet försökte trycka i mig en massa energidrycker för att jag skulle bli pigg, sa jag prompt nej, för jag är ingen vekling, jag kan faktiskt vara vaken även om jag är jävligt trött.
 

Jag och Emma hade ockuperat Sannas säng, så hon fick gott ta och sova på golvet, även om hon sa att hon skulle ta upp en madrass och lägga sig på golvet vid hennes säng. Därför blev jag en aning häpen när jag, sju på morgonen, vaknade och tittade ner på golvet, "ingen Sanna, vadan detta?". Jag gick ner till vardagsrummet där ljudet från TVn ekade, där låg hon, på soffan och helt vaken. Den där ungen hade inte ens gått och lagt sig än, jo okej då hon låg ju på soffan, men inte för att sova. Jag fick höra från grabben, som låg intill Sanna i soffan, att han blev förvånad över att jag inte vaknat utav lokomotivet som tydligen ljudligt gnisslat omkring i gästrummet.

Timmarna gick, Sofie blev förbannad över ljudet på TVn, jag ställde mig och diska sen begav jag mig hemåt och somnade ett par gånger på tåget, för att beskriva den resterande morgonen lite kortfattat.
 

När jag kom hem var det förberedelser inför min brors kommande fest. Grillen ställdes fram, bord flyttades omkring och innehållet i barskåpet plockades ut för att låsas in. Brorsan skar upp köttet i ännu tunnare bitar, skar sig i fingret, väldigt djupt, han tog plåster och sen kom gästerna. Grillen sattes igång och köttet blev bränt, men det var ändå gott om än väldigt salt, men gott som sagt.

Jag gick ner på rummet för att planera kvällens krogrunda med Veronica. De andra skulle inte komma in till stan förrän vid tolv på kvällen eftersom Carro inte var 18 innan tolv, så jag och Veronica bestämde oss för att åka in tidigare. När vi väl mötts så åkte vi iväg till Sankt Eriksplan för att gå på krogen där, men innan var vi självklart tvungna att ta en cider innan vi gick in på krogen så man åtminstone hade lite alkohol i kroppen. Vi hittade en mysig plats, men en väldigt blåsig mysig plats. Även om vi kände oss som små fjortisbrudar, som gömmer sig bakom ett buskage eller ett hus för att vara lite sådär rebelliska, så var det ändå trevligt.

När vi väl druckit upp vår cider gick vi in på krogen, jag beställde direkt en likör 43 med mjölk, även fast den var svindyr njöt jag av den fullt ut. Ett plus var ju även att alla på krogen var trevliga, även om jag kom in i en diskussion som jag kände att jag genast var tvungen att dra mig ur. Som tur var skedde denna diskussion i rökrummet och dricka fick inte tas med in, så Veronica fick stå utanför och vakta drickan, därför hade jag en väldigt bra anledning att dra mig ur diskussionen och skylla på att min väninna stod utanför och vänta. Även om de tyckte att hon kunde vänta för att vi hade mycket att diskutera så sa jag att så kunde det absolut inte gå till och sa hej då.

Veronica fick sig ett litet ragg i form av en hammarbyare från Hammarby sjöstad (woooh, otroligt en hammarbyare bosatt i Hammarby) vid namn William. Han blev lite avis när jag och Veronica high fivea och ville vara med så han smög fram sin hand och kollade på oss med hundögon, så vi var väl tvungna att high fivea lite med honom också.  Strax därefter ringer Emma och säger att de är i Sankt Eriksplan och att de skulle till en annan krog, så vi drack upp det vi hade och gick vidare.

Först mötte vi Sanna, Emma och Emil, vart de andra hade tagit vägen vet jag inte riktigt, de hade tydligen gått i förväg. Sedan fick vi reda på att de hade gått "vilse", så vi väntade på dem utanför Sanna och Sofies gamla skola. Efter ett tag kom de dit, och då skulle givetvis Emma, Sofie och Carro gå i förväg medan vi väntade på Emil som gått iväg för att möta en polare. Jag hamnade i en dispyt med ena killen i sällskapet som påstod att info14 var rövslickare. Jag blev sur och då bestämde jag och Veronica oss för att åka hem. Vi fastnade på Max hamburgare och jag fick äntligen bevisa för Veronica att Max är mycket godare än både Burger King och McDonalds.

Det var en riktigt trevlig helg det här, speciellt lördagen då jag lyckades hålla mig skapligt pigg hela kvällen och dessutom få träffa Veronica som jag inte träffat sen studenten.

Idag ska jag supa mig redlöst full har jag bestämt mig för. Första gången sedan nyår, om jag nu lyckas. Just för tillfället så känns det bara som att allt är nere på botten. Förhållandet, orken och SL (som i vanlig ordning, men nu har då fan SL nått botten), allt känns bara nedåt.  En helg med enbart vänner behövs verkligen nu.

Nu sitter jag här i väntan på jobbet och är smått irriterad efter att ha läst Veronicas blogg. Att den där jävla Bålstaungen inte kan lära sig.

Jag är också irriterad för att den där jävla FRA-lagen gick igenom, staten kan dra åt helvetet!

Fy fan, jag ska ta ut mina aggressioner genom ett race över det där förbannade gräset och göra strimlor av skiten.