Det visade sig i onsdags att det inte enbart var tiden för avresan som jag och killen missuppfattat, utan även tiden för hemkomsten. Vi trodde att vi skulle komma hem på söndag, vilket var fel. Vi skulle inte komma hem förrän på måndagen. Det resulterade i att jag fick be min mamma skicka mail till min chef för att förklara hur det låg till och att jag inte skulle komma till jobbet på måndagen heller.

Trots många missöden (vilka jag inte vill gå in på, de som känner mig är de enda som behöver veta det, åtminstone av de som läser min blogg) under resan var det ändå otroligt lyckat. Ankomsten började med att checka in på hotellet och göra sig smått hemmastadd. Sedan packade vi ner badkläder för att bege oss till stranden. En i sällskapet var skapligt orienterad i Tallinn så vi lät honom leda oss. Enligt honom skulle promenaden till stranden ta minst en timme. Eftersom det även fanns sevärdheter längs vägen bestämde vi oss för att gå den långa vägen till stranden, vilket jag verkligen inte ångrar, mer än att jag kanske skulle valt ett par andra skor.
 

Väl vid stranden kändes det oerhört skönt att äntligen få kyla ner fötterna. Kroppen tog lite längre tid att få nedkyld då det var så pass långgrunt. Vi gick i nästan 4 min för att vattnet skulle räcka ända upp till axlarna, åtminstone för min del, de andra fick väl knata på i 4 min till.
 

På kvällen blev det relativt lugnt. Vi satt och åt på en restaurang i den gamla staden, som för övrigt hade en urusel service. Vi fick förrätten efter huvudrätten, som vi dessutom var tvungna att vänta på i cirka en timme. När det sedan var runt stängningsdags slängde de bara fram notan och plockade undan alla bord runt om, vilket kändes en aning otrevligt. Det ledde självklart till att vi inte gav någon större dricks, om ens någon.

På fredagen bestämde jag, killen och en till i sällskapet oss för att ta det lugnt, då vi skulle upp tidigt dagen efter. Så dagen spenderades mest åt shopping, stranden och att vandra runt i den gamla staden. Jag fick det även bekräftat för mig att Veronica hade helt rätt när hon berättade att det fanns otroligt många rosa byggnader där.

Lördagen var tillägnad en krigsveteranträff, vilket även var resans huvudmål. På grund av vissa komplikationer kunde bara hälften av oss komma iväg i skaplig tid, men inte tillräckligt skaplig tid då vi missade det mesta av träffen. När vi kom dit hade de flesta åkt därifrån, bortsett från kanske ett femtiotal besökare och veteraner. Som tur var fanns det åtminstone några kvar vi kunde prata med. Jag stötte på en äldre man som stridit under andra världskriget, dessvärre kunde han inte engelska och estniska kan jag inte ett enda ord på, så mina kunskaper i tyska sattes på prov. Mannen pratade på och jag förstod det mesta, men när det sedan kom till att själv prata och få fram svar och frågor blev det mycket svårare. Även om budskapet kom fram så kändes det mest pinsamt, jag hade velat fråga så mycket men min bristfälliga tyska hindrade mig. Han kunde däremot några svenska ord, vilka var; "flicka" och "klockan elva". Det berättade han att han hade lärt sig för att hans officer var svensk. Jag köpte även en skiva som såldes vid det försäljningsbord han stod vid. Då berättade han om en utav de låtar som var med på skivan, texten skulle gå något liknande "kvinnan från norden är så vacker, hennes kärlek är som kristall", texten är då på estniska och min översättning till svenska från hans översättning på tyska kanske inte blir den bästa. Jag kan inte säga annat än att jag blev helt förundrad och stod nästan stum och storögd under hela vårt samtal, det var en otroligt trevlig man det där, en gamling man bara vill slå armarna om.

Efter träffen bestämde vi oss för att åka vidare för att se på andra sevärdheter. Vi kollade in det svenska lejonet i Narva, därifrån kunde vi även se över till ryssland och det ryska slottet ivangorod. Några utav oss diskuterade om vi skulle simma över till Ryssland då det låg en badstrand precis på gränsen mellan Ryssland och Estland, jag tror ingen utav oss hade någon större vilja att riskera livet och bli skjutna halvvägs in i Ryssland därför lät vi diskussionen passera.

Efter den "lilla" trippen bestämde vi oss slutligen för att åka tillbaka till hotellet, där vi duschade och gjorde oss i ordning för att gå vidare mot någon restaurang för att få i oss en bit mat. Senare på kvällen gick vi vidare till en nattklubb, där jag inte blev kvar särskilt länge då det kändes som att jag skulle drämma huvudet i bordet på grund av trötthet, och vem kunde klandra mig egentligen, efter denna händelserika dag var det inte konstigt att jag var alldeles matt.

Söndagen var hemfärdsdagen, båten skulle inte gå förrän vid sex på kvällen och vi var tvungna att checka ut från hotellet redan vid elva, så jag, killen och en annan kille från sällskapet bestämde oss för att åka på en liten shoppingtur. Efter shoppingturen åkte vi iväg för att kolla på Birgittaklostrets ruiner. Där pågick även någon form av rollspel, de stod utklädda och fäktades. Det var rätt häftigt, men det som fascinerade mig mest var ändå ruinerna.

Hemresan var väldigt skön, jag var bara vaken cirka fem timmar utav den 15 timmar långa båtfärden, så tiden flöt på ganska bra. Vi hade beställt payTV under resan, så vi kunde sysselsätta oss med någonting medan fyllskallarna på båten for runt utanför hytten, och som vanligt när jag ska se någon film så somnar jag efter halva, jag behöver då inga sömntabletter åtminstone, det borde ändå vara något positivt.

Bilder kanske kommer senare.