Nämen, se på fan. Det var hela två veckor sedan jag skrev ett blogginlägg, nu kanske det är dags att uppdatera lite då.
 

I det senaste inlägget berättade jag om att jag och killen fått lägenhet, då kan jag även berätta att lägenheten är hur fin som helst, den är nyrenoverad och varken ugnen eller kylen och frysen hade någonsin använts. Den är även otroligt rymlig för att vara en etta, till och med större än vissa tvåor. Det bästa utav allt är att vi har stor chans till att byta upp oss till en trea, hur lång tid det kommer ta kan bara tiden utvisa. Jag hoppas att det blir snart så att styvsonen kan få ett alldeles eget rum hos oss.

Min mobil blev även återfunnen, den låg i arbetskollegans bil.

Ja, så vad har hänt de två senaste veckorna? Det är nog bara jobb som varit på schemat i princip, förutom senaste helgen. Då var styvsonen hos oss, det var riktigt kul.  På fredagen hyrde vi två filmer och några vänner kom över. Vi hyrde Alvin and the Chipmunks och Asterix och Obelix, vi kollade bara på Alvin and the Chipmunks på fredagen, det blev alldeles för sent för att kolla på båda filmerna. På lördagen åkte vi iväg till IKEA för att handla lite tallrikar och bestick eftersom det visade sig att vi bara hade två tallrikar. På kvällen var det dags för att kolla på nästa film, jag somnade efter halva, både killen och sonen sa "Ska du inte gå och lägga dig i sängen istället?". Det kändes väl inte alls så häftigt att en sjuåring orkar vara uppe längre än vad jag gör, men så fick det bli. På söndagen åkte vi iväg till ett lekland med lillkillen, killens chefs fru med barn, en vän med brorsson och hans sambos barn. Jag tyckte nog det var lika roligt som barnen, fast jag kan verkligen inte förstå hur de orkar hoppa runt i flera timmar, själv orkade jag bara hoppa runt i tio minuter innan jag blev helt andfådd. Kanske är det dags att börja träna igen, om jag orkar. Med tanke på att jag förmodligen kommer sluta jobba nästa eller nästnästa vecka så kommer jag kanske orka, men först och främst måste jag nog försöka leta nytt jobb.

Jag vet fan inte vad jag ska skriva nu, så det här får räcka för den här gången.

Eftersom min kära vän Veronica, som förövrigt blev den första att få äran att bli "veckans skott", beslutat att lägga ner sin bloggverksamhet, har min dag efter denna tråkiga nyhet varit fylld med depression. Den enda sysselsättning jag hade direkt efter jobbet var att kolla hennes blogg och få mig ett gott skratt, för det mesta, men nu är denna dagslycka fråntagen mig. Jag hoppas verkligen att Veronica känner en enorm skuldkänsla nu och genast upptar sitt bloggande igen.

Fast, kanske är det mesta mitt fel, mitt och alla de andra som valde att kommentera hennes blogg via MSN eller annat. Kanske är det Veronica som är lite kinkig, för vi vet ju alla hur ihärdigt hon faktiskt bloggat, i över ett år dessutom.  Nej, nu ska jag inte vara dum. Jag vet själv hur mycket bloggandet faktiskt upptagit min fritid, ändock har jag inte bloggat alls lika mycket som hon. Nu kan jag faktiskt vara beredd att släppa taget, hon kan få den fritid hon förtjänar. Det vill säga ingen alls, om jag får bestämma. Nu skrev jag vad jag tänkte, självklart ska hon få hur mycket fritid som helst.

Idag har det varit en massa blandade känslor i mitt liv. Idag ska det börja flyttas till lägenheten, så det är grymt kul, bortsett från att jag hade velat åka och köpa en soffa och ett soffbord idag, men tiden räckte inte riktigt till. Så kusinen fick inte sin garderob, och jag och killen fick inte vår soffa och vårt soffbord.  Dessutom tycks min mobil ha gått upp i rök, den ligger inte hemma, då skulle jag hört det förskräckliga larmet som alltid ringer vid 17:45. Det är nämligen ett mat- och sovur inbyggt i min mobil, därför har jag inte kunnat sova middag idag, vilket resulterat i ett väldigt trött huvud. Jag tror jag har råkat tappa mobilen i en arbetskollegas bil, jag hoppas åtminstone det, annars är den nog borta för gott, om den nu inte ligger på jobbet. Jag hoppas att min kära mobil hittar tillbaka till mig, annars vore det alltför förargligt.

Just nu sitter jag bara och väntar på att killen min ska komma och hämta upp mig, så vi kan åka och packa upp allt som införskaffades på IKEA igår. Vi lyckades fylla två hela IKEA-kassar för endast 650 kronor, vi är grymma, eller så är det mångfalds IKEA som är "duktiga" som faktiskt kan sälja billiga saker som passar mångfaldens alla "människor". Däremot lär väl hälften av det vi köpt vara helt obrukbara inom en vecka.

Jag måste bara berätta om arbetsdagen idag, det var så förbannat härligt. Jocke återvände otroligt nog till jobbet idag. När vi fick arbetsuppgifterna av vår chef imorse, så gav han Jocke och Benke jobbet att kratta bunkrar, för att citera honom "Ni två tar bunkerkrattan, pigorna får klippa greenerna". En bister min från Jocke nästan lös över hela banan, jag kände hans agg gentemot den arbetsuppgift han precis blivit tilldelad. När jag och kusinen satte på korgarna på klipparna såg jag honom åka förbi, med en blick som sa "tyck synd om mig", jag log då ett hånfullt leende. Efter att de krattat bunkrar fick de ännu en av de sämsta arbetsuppgifterna man kan få, de skulle flyma (innebär att klippa gräs med en såkallad "svävare", en man måste gå med dessutom). Dessutom tjatade han om att han var så sjuk, men att han "åtminstone slutat hosta nu", då sa jag bara "woow, jag har i alla fall inte feber längre, vilket jag hade torsdag och fredag förra veckan" sen var det psyket knäckt.

Nu vill inte jag blogga mer idag, tjing!

Nu har jag varit ute och gått. Det var nästan en skräckupplevelse. När jag kommit så långt som till bondgården var allt frid och fröjd, när jag sedan passerat den ser jag ett gigantiskt majsfält, min första tanke var "Vad fan är det här? Det här har aldrig funnits här förut, är det verkligen majs? Om det är det, kommer det då hoppa fram en massa ungar och slakta mig för att skänka mitt blod åt jorden á la Children of the Corn?"

Långpromenaden blev inte heller så lång som jag hade tänkt mig, min hunger, törst och förkylning satte stopp för min fortsatta vandring efter en mil och tre kilometer(endast 6192 steg). Det var ju inte så illa ändå tycker jag, men jag förstår inte hur det där går ihop, det måste ju innebära att man måste gå två mil för att uppnå det optimala antalet steg per dag. Går folk verkligen så långt på en dag, eller är alla steg, från att man stiger upp på morgonen och går och lägger sig igen, inräknade i den summan? Jaja, nu är inte min blogg någon jävla träningsdagbok. På vägen hem var jag tvungen att köpa lite nikotin och någon dricka, det blev Fanta, så jag är inte så jävla nyttig ändå trots allt.

Nu kommer inte jag på så mycket mer att skriva, förutom att jag ska äta ärtsoppa med extra mycket fläsk idag. Ja, jag är en utav de få som faktiskt tycker att ärtsoppa är himmelskt gott.

Just nu fungerar det inte att lägga in bilder, så det kommer senare.

Vad fan ska jag hitta på nu? Vad ska jag göra hela dagen?  Det blev inget jobb idag.

Ska jag ut och gå en utav mina långa promenader kanske? Det var hur längesen som helst nu, jag måste ju gå och besöka kossorna. Jag tror nog det får bli så, jag gör en ordentlig kraftsamling tar med mig kameran och går ut. När jag kommer tillbaka ska ni få ta del av alla kossor jag sett på vägen.

Jag tar på mig en stegräknare så får vi se hur duktiga mina långpromenader är, om den inte dör efter några minuter då batterierna verkar lite kaputt.

Tjing!

Nu har jag varit duktig och lagt in en ny lite smårolig grej, enligt mig då. Varje vecka får någon den stora äran att vara veckans skott i min blogg, vilket innebär en bild på personen i fråga länkad till denna persons blogg. Testkaninen blev Veronica, utan någon som helst vetskap om mitt lilla projekt, men det skiter jag fullständigt i, för jag är snäll.

Hur länge detta nu kommer vara, det kommer förmodligen bli så att en person får vara månadens skott istället för veckans skott. Ja, vad ska jag säga, jag uppdaterar inte min blogg alltför ofta, eller så är jag alldeles för ombytlig och vill ha en helt ny design om en månad med ett helt annat tema.

Whatevaaah! Idag har jag jobbat, no shit. Det var extremt roligt idag, för Jocke kom inte, han skyllde på förkylning. Trots att han senast förra veckan tyckte, precis som jag, att det var fånigt att vara hemma för förkylning. Så antingen hörde han vad vi sa om honom i fredags och fick sitt psyke totalt nedbrutet som den psykopat han är, då hans bild av sig själv inte överrensstämmer med någon annans, eller så är han en psykopat för att han så inställsamt höll med mig om mesigheten av att vara hemma på grund av en förkylning som han sedan tydligen inte alls tyckte då han själv hamnade i den sitsen. Så kontentan av det hela är helt enkelt att han är en psykopat, hur man än vrider och vänder på det.

Imorgon är det inte alls lika säkert att jag jobbar, jag är ju förkyld. Nej, skämt åsido, banan kanske ska stängas tills den är i bättre skick, då det nu är lite allt för mycket vattenkuddar och lera för att vi ska kunna klippa ordentligt utan att förstöra hela gräsmattan. Jag vet inte vad jag känner mest för det, tråkigt eller kul. Kul att få vila upp sig, tråkigt att vakna fem på morgonen och försöka hitta på något att göra hela dagen.

Nu är allt klart, på fredag flyttar jag. Åtminstone halvt, mest på helger annars blir det helflytt när jag slutat jobba. Killen har alltså äntligen fått tag på en lägenhet, kontrakt och hela tjofaderittan har skrivits på.

Nu ska jag äta, så nu har inte jag tid med det här längre.

Nu sitter jag här, uttråkad och trött. Jag funderar starkt på att lägga mig och kolla på tv, jag ska ju ändå upp för att jobba imorgon. Vi har chips hemma så det är bara för mig att svulla!

Idag var det faktiskt helt okej att jobba, det krånglade inte en enda gång, bortsett från att håltagarhållaren på min klippare spruckit lite så den hängde lite gulligt. Så det var bara att bända upp skiten och fortsätta jobba, däremot fick min kära arbetskollega lite mer jobb att göra efteråt, svetslopporna bet tag i hans armar.

Dessutom fick jag höra att han inte heller är särskilt förtjust i idioten på jobbet som jag skrivit om i tidigare inlägg, då idioten förmodligen pratat skit om honom och dessutom kontrollerar vad han gör, trots att han jobbat där i tio år och idioten jobbat där i drygt tre månader. Det största samtalsämnet på jobbet verkar vara min totaldiss av att åka hem med detta pulver till "man" i torsdags. Cheferna gillar inte heller denna person och hans idol... Nej, nu tycker jag att det är väldigt jobbigt att censurera namnen på de två idioterna. Den största idioten heter Joakim, kallas Jocke, den andra idioten heter Bengt, kallas Benke, så nu blir det lättare att berätta.

Hur som helst, cheferna verkar inte heller vara särskilt förtjusta i Jocke och Benke, då de i fredags frågade "Jaha, så du gick istället för att åka bil med Jocke igår, jag trodde du gillade barn", mitt svar blev då "Jo, barn gillar jag, men inte vuxna som beter sig som barn". Det är nämligen så att Jocke alltid ska envisas med att prata bebisspråk vid 38. Visst, han har barn, som förövrigt heter Luna och Laban, så det kan väl vara förklarligt om han gör det, men då med dem, inte med vuxna människor. Jag undrar om han snackar så till käringen sin också, "Naaww, ääälkiiiing ka vi nulla jiiteee", inte för att jag VILL veta, jag får kväljningar bara jag tänker på äcklet. Dessutom lämnade hans ex honom för en tjej, så får ni en större bild om vilken fjolla han verkligen måste vara.  

Nu har jag glidit ifrån ämnet lite, så åter till chefernas förmodade åsikter om dessa två idioter. Ena arbetskollegan sa "Ja, han är ju lite av en besserwisser" så sa ena chefen; "Ja, de båda tror att de är världsmästare" en stund senare går Jocke och Benke in i bilen för att åka hem så säger den andra chefen "Nu åker världsmästarna".

Nej, usch... Jag borde inte göra mig förbannad innan jag ska gå och lägga mig. Jag bävar inför måndag morgon då jag måste träffa dessa två idioter, Jocke och Benke. Förhoppningsvis hörde de oss prata i fredags och väljer då att säga upp sig så man slipper dem, för gott.  Men det är väl en önskan som aldrig kommer slå in.

War out!

Jag måste meddela alla mina läsare att jag verkligen ÄLSKAR Pokémon! Jag skulle vilja att jag fick ett barn som ser ut exakt som Pickashcu, han är den sötaste av de sötaste pokémons.

Hej, här är jag. Jag är förkyld, det suger rätt så mycket med tanke på att jag måste jobba i helgen. Jag vet inte om jag har feber eller inte, jag vågar inte ta tempen, tjoflööööjt!

Nästa vecka blir det kräftskiva, det blir coolt!

Jag hatar, jag menar verkligen hatar, två pundhuvuden på jobbet. Den ena har jag berättat om förut, det nya särmongot är en 63-årig gubbjävel. Idag valde jag att gå i hela tre kilometer till bussen istället för att åka med dessa två idioter.  Jag hatar när folk som inte ens har en betydande roll försöker styra och ställa över mig, jag lyssnar på min chef, inte på två wannabes. Jag är så förbannad, så förbannad. Jag måste köpa en bussremsa, jag vägrar att åka med dem om Ackebacke får för sig att fixa med sin båt efter jobbet.

Jag känner att hela det här inlägget är helt osammanhängande. Därför väljer jag att avrunda nu. GROAAAR, jag hatar dem!