Eftersom min kära vän Veronica, som förövrigt blev den första att få äran att bli "veckans skott", beslutat att lägga ner sin bloggverksamhet, har min dag efter denna tråkiga nyhet varit fylld med depression. Den enda sysselsättning jag hade direkt efter jobbet var att kolla hennes blogg och få mig ett gott skratt, för det mesta, men nu är denna dagslycka fråntagen mig. Jag hoppas verkligen att Veronica känner en enorm skuldkänsla nu och genast upptar sitt bloggande igen.

Fast, kanske är det mesta mitt fel, mitt och alla de andra som valde att kommentera hennes blogg via MSN eller annat. Kanske är det Veronica som är lite kinkig, för vi vet ju alla hur ihärdigt hon faktiskt bloggat, i över ett år dessutom.  Nej, nu ska jag inte vara dum. Jag vet själv hur mycket bloggandet faktiskt upptagit min fritid, ändock har jag inte bloggat alls lika mycket som hon. Nu kan jag faktiskt vara beredd att släppa taget, hon kan få den fritid hon förtjänar. Det vill säga ingen alls, om jag får bestämma. Nu skrev jag vad jag tänkte, självklart ska hon få hur mycket fritid som helst.

Idag har det varit en massa blandade känslor i mitt liv. Idag ska det börja flyttas till lägenheten, så det är grymt kul, bortsett från att jag hade velat åka och köpa en soffa och ett soffbord idag, men tiden räckte inte riktigt till. Så kusinen fick inte sin garderob, och jag och killen fick inte vår soffa och vårt soffbord.  Dessutom tycks min mobil ha gått upp i rök, den ligger inte hemma, då skulle jag hört det förskräckliga larmet som alltid ringer vid 17:45. Det är nämligen ett mat- och sovur inbyggt i min mobil, därför har jag inte kunnat sova middag idag, vilket resulterat i ett väldigt trött huvud. Jag tror jag har råkat tappa mobilen i en arbetskollegas bil, jag hoppas åtminstone det, annars är den nog borta för gott, om den nu inte ligger på jobbet. Jag hoppas att min kära mobil hittar tillbaka till mig, annars vore det alltför förargligt.

Just nu sitter jag bara och väntar på att killen min ska komma och hämta upp mig, så vi kan åka och packa upp allt som införskaffades på IKEA igår. Vi lyckades fylla två hela IKEA-kassar för endast 650 kronor, vi är grymma, eller så är det mångfalds IKEA som är "duktiga" som faktiskt kan sälja billiga saker som passar mångfaldens alla "människor". Däremot lär väl hälften av det vi köpt vara helt obrukbara inom en vecka.

Jag måste bara berätta om arbetsdagen idag, det var så förbannat härligt. Jocke återvände otroligt nog till jobbet idag. När vi fick arbetsuppgifterna av vår chef imorse, så gav han Jocke och Benke jobbet att kratta bunkrar, för att citera honom "Ni två tar bunkerkrattan, pigorna får klippa greenerna". En bister min från Jocke nästan lös över hela banan, jag kände hans agg gentemot den arbetsuppgift han precis blivit tilldelad. När jag och kusinen satte på korgarna på klipparna såg jag honom åka förbi, med en blick som sa "tyck synd om mig", jag log då ett hånfullt leende. Efter att de krattat bunkrar fick de ännu en av de sämsta arbetsuppgifterna man kan få, de skulle flyma (innebär att klippa gräs med en såkallad "svävare", en man måste gå med dessutom). Dessutom tjatade han om att han var så sjuk, men att han "åtminstone slutat hosta nu", då sa jag bara "woow, jag har i alla fall inte feber längre, vilket jag hade torsdag och fredag förra veckan" sen var det psyket knäckt.

Nu vill inte jag blogga mer idag, tjing!