Åh, nu har jag fått en ljusglimt i ögonen. Framtiden ser väldigt ljus ut. Orsaken till detta är att Veronica äntligen har börjat blogga igen! Även om hon glömde min födelsedag så blev jag glad. Jag har helt enkelt bestämt mig för att glömma hennes födelsedag som hämnd, sen är vi ju faktiskt kvitt.

Middagen i fredags var fan guld, trots att jag och kusinen lyckades hamna bredvid Jocke när vi skulle käka. Men det kompenserades upp med tavlan mittemot oss. Jag har ingen aning om vad tavlan heter, men det är en avbild på gud som sträcker ut handen mot människan, eller snarare pekfingret. Människan är ju självklart en man, som dessutom hade en väldigt liten snopp. Det hade vi väldigt roligt åt, gud pekar och skrattar medan han säger "haha, minisnopp". Nu har jag även letat efter denna tavla på internet, men jag kan inte hitta den, så jag skiter i den.

Det var väldigt kul att se arbetskollegorna skapligt uppklädda, även fast det tåls att diskutera om läderbyxor och fleecetröja är att vara uppklädd, det var dock bara en person som bar dessa kläder, och det kan jag ju nämna direkt att det var Jocke. Han såg ut som en ung Einstein, håret spretade åt alla håll (det lilla och tunna hår han faktiskt har), han hade inte duschat på hela dagen, trots att han jobbat, golfat och åkt gokart. Chefen var inte så uppklädd, han hade på sig en Motörhead tröja, som han senare på kvällen satte bak och fram. Trots att vi sa till honom redan innan han satte på sig den att den var bak och fram, sa han prompt "nej, det gör den inte alls", som en liten trotsig unge. Jag, kusinen och chefen ville fortsätta vidare mot krogen, men det ville inte chefens chaufför. Chauffören var Micke, som faktiskt klätt upp sig mer än alla andra. Han kom med platådojor, våfflat hår, smink och en klänning. Nej, kanske inte riktigt.

När inte chefen fick dra vidare med oss, bestämde jag och kusinen oss för att åka hem. Kusinen gick nästan in med huvudet före i en skylt, den var sned. Skylten alltså. På tåget träffade vi på en 50-årig man. Vi började diskutera lite, och han berättade om sin dotter som hängde mycket på Stureplan. Då kom vi helt plötsligt in på politik. Trots att vi hade vitt åtskiljda åsikter om samhället och hur det bör vara, så ville han hålla min hand. Jag satt och pratade om hur sjukt allt var, när han plötsligt avbryter mig och frågar om han får hålla min hand, jag kom av mig helt och sen skulle han av.

När jag väl kommit hem somnade jag rätt så direkt. Sov två timmar, sen var det dags att gå upp igen för att jobba. Jag kände mig inte riktigt nykter, men det funkade att jobba ändå, tror jag. Jag kollade inte så mycket dagen efter hur det såg ut där jag hade klippt, det kan ha gått lite sicksack.

Nu har jag och en vän bestämt ett möte vid Scaniarinken. Det blir till att kolla på match, de überdåliga DIF mot de absolut bästa SSk. Så på måndag måste jag fråga om jag kan gå hem tidigare så jag hinner åka och kolla på när SSK sopar isen med DIF.