Gahr, jag blir så jävla trött på mig själv. Jag är en sån förbannad tidspessimist, här snackar vi verkligen inte optimist, att jag ska komma försent till allt, nu är jag en sån som alltid ska komma för tidigt. Meningen är att jag ska möta Carro och Emma i stan, men så pessimistisk som jag är går jag givetvis en timme för tidigt till bussen, jag vänder visserligen på klacken och går tillbaka hem när jag märker att klockan är entimmetidigareänvadjagegentligenskaåka. Blö! Det är åtminstone fint väder ute och väldigt kallt, men det är härligt!